marocko såg även ut lite såhär

 

att det är ett nytt år märks inte så mycket.

det ligger snö i min stad och bilder kvar på min kamera. lägenheten får nya väggar. bor in mig. men det är så mycket att ta tag i, så mycket som borde bli gjort. min kropp går in i det där läget när den stressar över saker och istället inte gör något alls. jag har hög musik på väg till skolan. halkar men lyckas stå upp.

marocko såg ut lite såhär

det jag saknar hemma

jag har varit i Marrakech. I Marocko. I Afrika. där finns världens finaste stjärnhimmel över Sahara. Sahara som blir alldeles för kallt på natten men som är mysigt med en brasa och arabisk musik och mintte som görs över glöd. Sahara med kamelridning i solnedgång. där finns försäljare som säljer så mycket som går att få in på en liten yta, folk som vill köpa en för kameler och böneutrop flera gånger om dagen. där finns stress, hets men å så vackra städer och ännu vackrare porslin. där finns hostel med världens snällaste personal och bakgator med söta barn. där finns flera saker som hamnat på bild som hamnar här snart. så fort jag landat lite. så fort jag kommit tillbaka.

jag är dålig på att använda min kamera, men lite så här har det sett ut.

-

jag bär hem tunga matkassar.
lastar av i kylen,
men inte blir det lättare för det.

-

mitt hjärta slår snabbare än vanligt.

och snart börjar det på nytt.

om några timmar är det ett nytt år och mina naglar är för en gångs skull nymålade. i samma färg som klänningen jag köpte för lite pengar. snart ska jag åka genom natten och krama på dem jag tycker om.

kanske

det händer inte så mycket här för det händer saker hela tiden överallt i livet. ibland vill jag skriva om saker som faller sönder lika lätt som tapeterna vi river av våra väggar men ibland vill jag lika gärna skriva om hur helt och fint det blir när det blir klart. om hur jag kanske blir lite helare och finare. kanske att denna vintern ändå inte blir så mycket vinter.

och det är sånt som håller en över ytan.

och nu har musikhjälpen dragit igång igen och jag har alldeles för mycket att plugga som vanligt under den fina veckan. men efter torsdag tänker jag lyssna på musikhjälpen dygnet runt och bara dricka te med en hund i knät.

hemma. hemma?

hemma hos mamma och pappa luktar det jul och finns gott kaffe. kanske är sängen lite för hård för min står ju hos mig men huset luktar kakelugn och tryggt. det finns varm mat på bordet och nyheterna hörs i bakgrunden. det är konstigt att det är så mysigt att komma tillbaka hit trots att det egentligen inte var längesen jag flyttade.

men jag har i alla fall rena kläder.

har snart inga naglar kvar. filar ner dem mot tagentbordet. får ner naglar istället för ord. borde sova. borde vakna. borde hitta tillbaka.

man måste bära en rymd på axlarna

när det är tolv minuter kvar på tvättiden skulle man kunna hinna läsa några sidor eller kanske trycka ut lite ord till den där tentan som aldrig växer trots att ångesten över den växer. breder ut sig över kroppen och förlamar. ger ingen chans till ord och ibland funderar jag på vart i helvete mitt liv är på väg.

m-

lägenheten börjar nog snart lukta nejlikaapelsiner och det känns lättare att gå upp ur sängen när du gör mig glad.

ibland ligger jag på sängen och bara lyssnar.

tre dagar efter att jag flyttat till lägenheten regnade det för första gången. jag kunde inte placera ljudet. funderade ett bra tag på vad det var som lät. regn låter väldigt annorlunda mot en balkong än mot ett tegeltak. allt låter väldigt annorlunda i lägenhet. det låter annorlunda när man går på golvet. det är annorlunda att man hör folk man inte känner. pusslar ihop deras liv utifrån vad som hörs i trapphuset. barn, gitarrmusik och inget sex. mm, det är en sådan familj. vet ingenting om dem egentligen, men pusslar ändå.
nu är det tre veckor senare och jag har lärt mig lägenhetshusets alla ljud. kan placera regn, blåst och trapphuskonversationer. och det låter rätt fint.