jag är en samlare. jag har alltid varit en samlare. mina jackfickor är alltid fyllda med små saker som egentligen är värdelösa, men som för mig betyder saker. en len sten, ett slipat kokosnötskal, en snäcka, en plastknänypa, en pärla. det finns allting någonting kopplat till allting. från trollet som står i min hylla till den lilla metrobiljetten under sängen. jag rensar som sagt rummet idag. hittade en låda med saker jag sparat. vissa till synes utan anledning, – som massa busskort. andra som varit stora upplevelser, – konsertbiljetter, flygbiljetter, visitkort från hostel vi bott på. Biljetten för att gå upp i eiffeltornet, tejppasset, vattenskidebiljetten, liftkort.
ibland är det jobbigt att ha rummet fyllt med saker man plockat på sig. samtidigt är det väldigt väldigt fint.
klockan har precis slagit över tolv. det är alltså officiellt 22 oktober. 22 oktober som var din födelsedag. då vi brukade äta god mat. kramas. för att sedan åka hem lite för sent, på motorvägen mitt i natten. jag brukade somna i sätet efter att ha kollat på lamporna längst vägen.
för precis sex år sen togs min absoluta favoritbild på dig. det var bilden jag såg på ögonhinnan när syster i panik ringde. pratade om sjukhus. om att vara okontaktbar. om rädsla. det var den bilden jag la på din grav nästan två veckor efteråt. med en ros. som du älskade rosor. det var den bilden jag letade upp nu. 1 och ½ år efter din död. på vad som skulle varit din födelsedag. som jag ser på med tårar i ögonen. winnerbäck säger det mycket bättre. jag saknar dig fortfarande.
jag har saknat ditt skratt
jag har saknat ditt hår
jag har saknat att ringa ibland
och berätta om hur det går
det har tidvis gått bra
tidvis har skakandet lagt sig
jag läser en gammal dagbok. från 07. fick för mig att leta upp vad jag skrivit en speciell dag, och nu kan jag inte sluta läsa. Hittade en fin liten dikt jag skrev upp för drygt två år sen. den fanns i en tidning. en söndertrasad tidning som låg i köket på ett vandrarhem. mitt ute i ingenting. med kossor som utsikt från fönstret. där låg den. i en välläst tidning. kanske hade många läst dikten också. kanske inte. men jag läste den. och fastnade.
”Allt var mycket nyss,
och ganska länge sedan.
Minnen bleks som gamla
albumbilder
andra blöder vid beröring.”
- Birger Norman
det är ju precis såhär det är. allt jag läser nu. var som igår. men samtidigt så himla längesen. vissa människor man inser att man inte kände så bra då, som är bland ens bästa vänner nu. människor man älskade som bara försvann. människor som dog. så mycket som hänt. så mycket minnen att längta till, att minnas, att helst glömma, att lära sig något av, att se tillbaka och le på.
och vissa minnen som blöder vid beröring.
nu har jag redan lagt in alla bilder på facebook och bilddagboken, så kommer nog inte så många här. och har egentligen alldeles för mycket att berätta. men tar det kort.
första etappen var Italien. missade nästan planet till milano. men fick gå förbi kön. så det löste sig. sen försvann min väska och allt det där ni redan vet. dagarna i italien var fina. vi drack vin. gick kvällspromenader. åt god mat. myste med katter. badade. i havet och poolen. solade. åt tiramisu. drack hemmagjord cappucino. satt på altanen. såg på utiskten. lyssnade på syrsor. träffade folk. drack mer på altanen. var uppe på berget. såg hästar. drack kaffe. myste. det var bara sådär allmänt fint. och vi såg rom också ju. i 32 grader. men det var fint. nästan för fint. det var så mycket att kolla på.
wild horses
St peterskyrkan
frukost
Vi tog oss sen till prag. planet var åtta timmar försenat. kom fram till hostelet vid halv två på natten. bytte om. gick ut. gick vilse. träffade två svenskar. kom hem halv sex på morgonen. åt frukost vid nio. mindre kul. sen gick vi runt i prag under dagen. drack galet mycket vatten. tog otroligt många bilder. myste. satt i parken. ungefär så var alla dagar i prag. gick ut. en kväll drack vi vin på torget. träffade två italienare. gick till en klubb med fem våningar. kom återigen hem halv sex. dom var fina och följde oss. vädret var hur fint som helst och sen åt vi glass vid kajen. till sista natten bytte vi hostel. det var bättre. billigare. roligare. träffade chilenare, holländare, franskar, italienare och mer. det regnade ute så vi köpte öl och hade party i köket istället. fint.
parkhäng.
Prag.
vin. torg. fint.
kökshäng
tredje etappen; berlin.
vi bodde hos systers vän. han hade en fin rumskompis. vi drack på tok för mycket öl. gjorde drinking games. åt världens godaste kebab. sov för lite. åt för lite. gick runt berlin. tog massa kort. myste i fler parker. var där hitler tog gift. gick ut. hittade en bar där väggarna var tapetserade med cdomslag. fint. såg muren också. hittade massa coola målningar. och inte bara där. överallt. berlin var ett paradis för gatukonst. vi stannade en natt längre än tänkt. tänkte att ”vi tar det lugnt sista kvällen så vi kommer med tåget hem”. vi skulle upp halv sex. vi la oss halv fem. kändes fint. vi rökte vattenpipa och drack öl.
blåa mannen
Berlin
The way to live
vi kom iaf med tåget. var i köpenhamn några timmar. mötte systers vän. gick runt. åt mat. sen tog jag tåget till sverige medan syster stannade i danmark. väl i malmö blev det lite panik. resecentrum var stängt. det gick inte tåg. sj är arroganta jävlar. jag hoppade på en buss. försökte förklara för chauffören om interrailkortet. han ryckte på axlarna och sa ”äh, hoppa på, betala i laholm.” jag slapp dock betala i laholm då mamma och pappa var nedåt i landet och kunde möta upp mig med bilen. fick vänta ett tag. men gjorde mig inte så mycket. hade ryggsäcken som kudde. såg solnedgången. lyssnade på musik. skrev poesi.
fyra års vänskap. över. den vita. den där gamla. med fyrkantiga kanter. som inte finns längre. jag sörjer. min fina kärlek har gått och dött. den sänder bara ut. lite. ljud. och min ekonomi. ligger på minus. ungefär. sådär 3500 minus. mitt hjärta går sönder lite.
jag är hemma. har sovit. vaccinerat mig. träffat ida. köpt godis. växlat pengar. träffat föräldrarna lite. gått en promenad. njutit av Göteborg en tom morgon. druckit massa kaffe. ätit god mat.
borde packa. vill inte. vill bara vara där nere. nu.
har utan att överdriva sådär 800 bilder att lägga in. tar det efter frankrike. tror jag. kommer nog ett stort inlägg. med bilder. och ord. allt ni inte hört ännu.
nu lyssnar jag på simons nya låt. fina grejer.
ignorera mitt har och de roda ogonen. annars. puss
vi har varit vid havet. det var sadar 32 grader. skont. lag mest vid havet. eller poolen. solade. at god mat. drack vin. spillde vin. promenerade. glass. (for dig Denise!) galet gott. det ar sa galet fint att var har. all stress liksom forsvinner. speciellt nar man sitter pa altanen. ater god mat. hor cikador (stavning..?) och ser den underbara utsikten. imorgon ar det prag som galler. kanns spannande. men lite sorgligt. ocksa. gillar fabriano. mycket. ska med taget till rom. sen ett till tag. sen flyg. blir nog bra.
min vaska ar framme. att det ska ta fem dagar ar bara tragiskt. men jag ar glad att ha den igen.
På bussen. Vägarna blir lite kringligare, lite mer bekanta. En syster som hämtar mig med cykeln och den vita sommarkjolen som fladdrar när vi flyger förbi de blommiga ängarna. Grusvägen knastrar under oss. De vita båtarna inom synhåll. Havet. Klipporna. ”Badsugen?” sa syster så fort vi var framme och några minuter efter låg vi vid klipporna på havet. Jag blir så himla lugn där. Mitt hjärta hör hemma vid havet. Ägnat dagarna åt promenader, sol, bad, läsning, kortspelande och skratt. Såntdär fint.
Var kass på att ta kort, men ni kan få några från sista dagen.
Min syster är mysigast
Vi fiskade krabbor. Fanns helt otroligt många. Fick upp 95 krabbor, fyra fiskar och en näbbgädda.
Vi gick en promenad. Åt glass och plockade blåbär på strå.
Vi har ett berg. Vårt solnedgångsberg. Vi var på väg dit.
Vi klättrade i flipflop. Det gick sådär men vi hade roligt i alla fall.
Mitt västkusthjärta slog lite extra hårt.
Vi bjuder på den. :>
Den med, trots att jag säkert ångrar det snart. Mysigt var det.
Vi gick sen en till kort promenad och satt på ljugarbryggan och tog kort på fiskarna. Sög åt mig allt jag kunde av Stockevik, vet ju trots allt inte ifall jag kommer dit igen eller inte. Vi återvände sen till huset och spelade kort och myste med kusinerna och moster. Det var fint.
Igår var ungefär finast någonsin. Mötte Alice och vandrade planlöst omkring ett tag innan vi tog oss till musikens hus. Folk satt redan på trappan och blev otroligt glad när jag kunde ringa Navid och gå in bakvägen när dom fick sitta kvar och frysa. Sålde min biljett lite diskret till Therese i dörren, så sparade 140 kr också, vi gillar’t. Mötte 365folk och det blev lite strul fram och tillbaka men allting löste sig ändå.
Resten av kvällen bestod av dans, fina människor och otroligt mycket glädje. Dom hade bjudit in massa gäster så Oskar Hanska läste poesi och jag fick minst lika mycket gåshud som senast jag såg honom på hängmattan. Filmade hela framträdandet och ni ska få en fin video på det när jag lyckats lägga in den. Harriet var också där vilket gjorde I väntan på stormen den bästa hittills. Vi fick också höra bandet ”Dom andra” för första gången på scen. Det var fint. De sista låtarna drogs dessutom folk från publiken upp på scen, så hela scenen var full av glada dansande människor. Det går egentligen inte att beskriva känslan av att dansa runt till navid, så ni får lite mysiga bilder istället.
Anna och Nicola
Daniel och Nicola
Ett stycke Therese
Ungefär såhär kändes det i hela min kropp. Jag älskar det.
När klockan var sådär kvart över tolv började folk gå runt i publiken och säga ”Klockan är över tolv, Navid fyller år, så efter den här låten sjunger hela publiken Ja må han leva.” Och så blev det.
