med kronisk värk i själen
och syrebrist i andetag
där ekvivalens inte förekommer
och hjärtats stigmatiserade slag
får mitt blod att rinna
lite för tidsödande
för att eliminera avståndet
till livlösheten.
mitt läge är penibelt
när eskapismen överger
jag har inte lärt mig
att sentera verkligheten
tillräckligt mycket
för att våga vara obstinat
i mig själv
ditt namn står med versaler
framför mina ögon
på mina ögonlock
i mina drömmar
jag viskar dig fina ord
i gemener som inte hörs
och du kommer bli
min dekadens
juli 22, 2009 kl. 00:10 |
Ville bara titta in lite snabbt, uppdatera mig om vad som händer här, och berätta för dig att jag fullkomligt älskar din blogg ❤
Over and out :*
juli 22, 2009 kl. 00:31 |
Söt du är vännen! :*
hoppas din sommar är jättejättefin!
juli 22, 2009 kl. 16:00 |
Väldigt fint Sandra. Du tog fasta på annorlunda fina ord!:*
juli 23, 2009 kl. 01:01 |
Detsamma darlin’ :*
juli 24, 2009 kl. 02:27 |
fan sandra, vännen. Du är så jävla fin
juli 24, 2009 kl. 11:03 |
tack hjärtat!