+

och det var nästan som förut. nästan som att din röst faktiskt fanns där framme igen och som att lugnet vandrade runt i min kropp som då. på något  sätt är det ändå okej att allt har sin tid, även om det gör ont att sakna. det gör ont när man väntar sig gammalt och får nytt som man inte vet vart man ska placera i sitt nostalgihjärta. man vågar liksom inte. ta till sig. vågar inte rensa ut någonting gammalt för att göra plats. inte ens på ett litet hörn. men så  börjar det likna något. något bra. som kanskekanske kan få en plats. eller i alla fall tränga undan saknad.

Annonser

2 svar to “+”

  1. Simone Says:

    dina ord är vacker, du är vacker och vädret är vackert. det är så som det ska vara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: