Archive for augusti, 2010

J

augusti 27, 2010

imorgon flyttar en av de allra finaste iväg från mig och den här staden. det gör lite ont i hjärtat.

extremt högt och otroligt nära #2

augusti 25, 2010

inte att sluta leta
ju mindre vi sade, desto mer missförstod vi
men det kändes som om vi talade om det viktigaste av allt
det är synd att vi måste leva, men det är en tragedi att vi bara får ett liv att leva, för om jag hade fått två liv skulle jag ha tillbringat ett av dem med henne
ett ordboksblad från att röra vid varandra
jag saknar dig redan, Oskar. Jag saknade dig till och med när jag var tillsammans med dig. Det har varit mitt problem. Jag saknar det jag redan har, och omger mig med sådant som saknas.
När jag var liten flicka var livet som musik som hela tiden blev högre. Allt väckte känslor inom mig. En kalender som visade fel månad. Den kunde ha fått mig att gråta. Jag ägnade livet åt att lära mig att känna mindre.
just gått till skolan och jag väntade på dig. jag hoppas att du aldrig kommer att tänka på något lika mycket som jag tänker på dig.
hade sovit och drömt.
kysser varandra här uppe under åskväder kan få vara med om att det slår gnistor mellan deras läppar.
Jag kommer att bli besviken, men inte alls förolämpad, om ni säger nej.
vet att det ska dö så är det väldigt väldigt lugnt.

det här. det är det fina med biblioteksböcker. dessa ord är understrukna från olika sidor av någon av de personen som läst boken innan mig. jag vet inte vad hen tänkte då. jag vet inte vad hen skulle ha orden till. kanske inget. kanske allt. kanske hör de inte ens ihop, men jag tycker ändå att det blev rätt fint. och fortfarande. har ni inte läst boken borde ni göra det. det var längesen jag blev såhär berörd. så fascinerad över att författaren vågade ta sin egen stil till att göra något så bra. jag älskar att han vågar skriva över sin egen text eftersom att personens dagbok tar slut. jag älskar att han vågar ha bilder i. jag älskar att han vågar skriva ut alla siffror han skriver för att lätta sitt hjärta. den är så vacker att jag nästan går sönder.

extremt högt och otroligt nära.

augusti 23, 2010

som att hitta små hjärtan bredvid fina meningar i biblioteksböcker.

så långt kom jag. så långt fanns poesin kvar. den som alltid kommit naturligt och låtit fingrarna dansa över tagentbordet är nu alldeles för många minuter med tystnad. hur som helst läser jag en alldeles för vacker bok som ni borde ge ett försök.
extremt högt och otroligt nära.
bara titeln säger ju det mesta. den är så fin att den faktiskt fick mig att försöka skriva poesi igen, även om det inte fungerade så väl som jag ville.

minolta

augusti 21, 2010

och det där med att fynda gamla kameror på loppis.

älgar

augusti 19, 2010

och jag har gjort halkan. vi satt nog mest och lyssnade på musik och skrattade sista delen. och nu är det verkligen på gång. det är fint men på något sätt så skrämmande. jag vill liksom mest bara vara där och ha gjort allting på vägen. utan att ha misslyckats.

regnaugusti

augusti 17, 2010

och jag behöver nog lite pepp lite inspiration eller en framtidsplan. för det händer så mycket jag gillar och jag får träffa så fina människor men jag vill ändå helst bara ligga i sängen och inte gå upp lyssna på regnet mot rutan och somna om. igen.

Way out west

augusti 14, 2010

när jag vaknade i fredags var jag trött, på dåligt humör och ville mest gömma mig under täcket i flera dygn framöver. jag är så otroligt glad över att jag inte gjorde det. för Way out West blev ändå otroligt fint. min rygg strejkar, mitt huvud dunkar och mina fötter är obrukbara. ändå var det värt det.
det har varit fina människor, faktiskt sol och mycket musik. mina jobbtimmar som gjorde mig så otroligt opeppad visade sig ändå bli okej när det innebar att stå vid vipingången och visa in kändisar och få bort fans.  och jag jobbade med fina människor som gjorde att tiden ändå inte gick alltför långsamt. dessutom stod vi sådär jättebra mellan scenerna att vi kunde se och höra åt båda håll. och visst hann jag inte se allt jag ville, men jag är så otroligt glad att jag kunde smita iväg på små raster då och då. bara the xx, mumford & sons och håkan hade varit värt det. bara dem. jag är lite smått lycklig även om hela min kropp bara vill vila.

My fingers keep on clicking to the beating of my heart. Hey, I can’t stop my feet,

augusti 6, 2010

det är sommar. och visst finns det saker som hänger över mina axlar, men jag fyller mest dagarna med att träffa fina vänner, köra bil, dansa, läsa, ha nattliga konversationer, promenera och sola. idag får jag träffa mina fina flickor som jag träffar alltför sällan och det är sol och det är sommar och det är danskväll som gäller.
jag har egentligen bara en sak att säga; my heart is beating like a jungle drum!

wow

augusti 3, 2010

jag dör lite inombords. såg just spelschemat för way out west, och jag  missar i princip alla band jag vill se. så kasst. av de 10 band jag helst ville se missar jag 9 stycken. underbart. jag vill så gärna så gärna se mumford & sons, och så spelar de 14.50 när jag jobbar, vad är det för jävla tid? bah. nu är jag bitter.

start

augusti 2, 2010

idag är det måndag. det innebär min första körlektion, arbetsintervju och möte på Göteborg&Co. vad hände där egentligen? en etapp avklarad, och efter snabb kaffe hemma är det dax att åka vidare.

och det där med ord

augusti 1, 2010

ibland ogillar jag svenska språket. det är på något sätt klumpigt och saknar många ord. ändå fascineras jag otroligt mycket av det.  när jag och min syster var på väg till landet förra veckan pratade vi om svenskan. om hur vi båda kanske behövde ett bredare ordförråd och en anledning att återigen tycka om språket.
och jag gillar när man tar tag i saker. nu har vi ett googledoc som vi fyller på med fina, svåra och avancerade  ord vi hittar. med ord som fraternisera, penibel, stagnera, evident, dekadens, sublim, idiom, och invektiv känns svenska språket med en gång mycket mer lockande.

natt

augusti 1, 2010

någon gång under min sömnlösa natt skrev jag det här i min dagbok:
jag har ingen koll men ändå tankar kanske ingen struktur som man nog borde ha på livet för att kunna leva det men jag vet inte ens hur vi definierar leva för mitt läge är nog rätt penibelt men ändå underbart och ambivalent är kanske mer rätt ord för vad jag  lever i mitt bland alla nätter och dagar som går för fort och som jag idag fördrivit med ett par timmars körning och lika mycker körkortsteori och kanske ångrar jag att jag börjar ta tag i det för nu måste jag klara det och jag vet inte om jag gör det om jag klarar något alls eller vad som händer när min hjärna skickar nervimpulser till min trötta kropp och jag borde kanske stanna upp och lyssna på regnet.
andas.