Way out west

när jag vaknade i fredags var jag trött, på dåligt humör och ville mest gömma mig under täcket i flera dygn framöver. jag är så otroligt glad över att jag inte gjorde det. för Way out West blev ändå otroligt fint. min rygg strejkar, mitt huvud dunkar och mina fötter är obrukbara. ändå var det värt det.
det har varit fina människor, faktiskt sol och mycket musik. mina jobbtimmar som gjorde mig så otroligt opeppad visade sig ändå bli okej när det innebar att stå vid vipingången och visa in kändisar och få bort fans.  och jag jobbade med fina människor som gjorde att tiden ändå inte gick alltför långsamt. dessutom stod vi sådär jättebra mellan scenerna att vi kunde se och höra åt båda håll. och visst hann jag inte se allt jag ville, men jag är så otroligt glad att jag kunde smita iväg på små raster då och då. bara the xx, mumford & sons och håkan hade varit värt det. bara dem. jag är lite smått lycklig även om hela min kropp bara vill vila.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: