Du måste tro det finns nåt episkt över dig

jag åker från ändhållplats till ändhållsplats med torra vintriga läppar men blandar fin musik med mjuka handskar och leenden i regn och även om själva livet stressar mig med allt jag inte utnyttjar känns det helt okej att kolla när löven faller utanför fönstret när hela huset luktar brasa och kollektiva suckar åt regnet gör stämningen lite bättre när man får springa nerför backar för att komma ombord på en spårvagn där jag sitter och pillar på den lilla kastanjen som alltid följer med mig i fickan