När man var liten föll man jämt, men nu ska det vara så jävla hemskt

jag har inte så många ord kvar, men kanske är jag lycklig ändå? kanske är inte den här hösten precis som alla andra utan lite finare. bara lite. bara så att man inte går sönder. fast det är nog inte sant. jag är nog inte ens ärlig mot mig själv. hur ska jag vara det när jag aldrig övat på att vara ärlig mot någon?
jag går nog sönder lite hela tiden, men  det kanske går ändå. jag fyller dagarna med såntdär jag gillar eller kanske ingenting alls och även om mitt huvud är överfullt och snart sprängs så innehåller det i alla fall någonting. och mitt bland era kramar gör det inte så mycket om man inte är ärlig. för ni vet ändå.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: