efteråt

för fem år sen blev jag medlem på en hemsida. det var när ens föräldrar fortfarande varnade en för att det var farligt att möta folk på internet. vi pratade ändå. det var ingen stor hemsida, så vi pratade. alla pratade. vi blev som en liten familj. under en period var vi så himla nära. vi ringde varandra i nätter. smsade direkt när vi hade något nytt att säga. lite som att alla våra liv var ett. det var en såndär period som var ändå ganska fin, men som man aldrig vill uppleva igen. jag sov sällan.
fem år senare finns de där människorna ändå kvar. några nära. några långt bort. vi är inte så beroende av varandra nu. vi vet inte allting om varandra. men jag vet vilka de är. jag känner dem. trots uppehåll på flera månader så känner jag dem. så som man bara känner några.
fem år senare ska vi plötsligt ses fyra stycken samtidigt.  som ett såntdär tv-program om  vad som hände sen. som en liten familj.