Archive for september, 2011

för just nu:

september 30, 2011

jag lyssnar på göteborgsmusik och ska ut på såndär spontan öl.

och någonstans därimellan blev det höst

september 30, 2011

 




 

 

 

mm.

september 30, 2011

ibland vet jag inte vad jag gör. men ibland mår jag bra av det. och då är det väl ändå okej? eller?

utkast i hjärnan.

september 28, 2011

jag vill ju vara nära även om jag inte borde även om jag inte vet om jag vill tillräckligt för att kasta bort annat eller kanske bara är det inte du utan bara värme och alkohol.

jag.

september 28, 2011

alldeles för ofta får jag för mig att folk inte tycker om mig. inte för att de gör något eller visar något, men för att det är en såndär känsla som alltför ofta är närvarande. då börjar jag överanalysera allting jag säger och vad de säger och tänka att. ja. jag kanska ska låta bli att höra av mig. kanske. att de tycker att jag är jobbig. kanske är jag påträngande. kanske bryr jag mig för mycket. då brukar jag stänga in mig i mig själv ett tag. vara tyst. vara en person jag inte alls är.
men ibland. ibland får jag en extra lång kram eller ett sådär ärligt glatt hej. någonting som gör att jag inser. att kanske finns det folk som vill umgås med mig. tycker om mig. för precis den jag är. då blir jag lite extra glad.

och en punkt efteråt.

september 27, 2011

alla dina ord får mig att vilja skriva brev till dig igen. kanske på skrivmaskinen som står med ett papper med bara ett ord på: puss.

för ibland är människor bra fina.

september 26, 2011

Jag flyr igen

september 26, 2011

jag tror att kanske. något.
kommer ikapp mig snart.
för huvudvärken gör sig påmind. igen.
sådär som den gör. när
man låter tankarna studsa
mot hjärnbarken. eller balken.
jag lyssnade ju aldrig. på
föreläsningen.
jag tänkte ju. på annat.

förmodligen. på det där.
som jag samlar på mig.
bygger på axlar. och bär runt.
i tågpåsar.
så det inte syns.

hjärtat slår det slår skiten ur mig

september 26, 2011

jag skulle kunna citera låttexter igen. om och om igen. använda andras ord istället för att placera mina känslor i egna. men det spelar ju inte riktigt någon roll längre.
för du brukade ju veta. utan ord.

en sak som gör mig glad

september 25, 2011

när den här är det enda som lyser upp mitt rum:

igår också

september 24, 2011

vissa kvällar dricker jag nog för mycket öl men trivs ändå rätt fint bland vänner händer kramar och ölglas på en bar man väl känner igen.

we all have different reasons for forgetting to breathe

september 22, 2011

jag lyssnar på Andrea Gibson med ryggen mot kuddar mot väggen igen och förundras igen. för jag skriver bara samma sak som känns gammalt men kan hennes ord kännas så hårt och djupt ännu så finns det nog hopp. för det mesta. faktiskt. det är ju trots allt den där årstiden då man får samla kastanjer i fickorna igen.

Och jag, jag nynnar mycket. Men jag sjunger knappt längre.

september 20, 2011

jag är nog ändå lite för ambivalent. allt för ofta vill jag ju skriva hur fint det är. och kanske. lika ofta. om hur jag undrar vart livet tar vägen. eller ska ta vägen. jag har inte brutit ihop på riktigt på alldeles för länge och jag tror jag staplar känslor. förut hade jag de där kvällarna. när man kunde ligga med hakan mot den där röda mattan och sortera känslor. jag visste vart jag var då. vem jag var. kunde bryta ihop falla ihop på golvet men bli lite kramad och det behövdes. ställde mig upp lite mer hel. nu är det svårare. nu staplar jag känslor och kategoriserar mig själv utifrån andra istället för innefrån mig. jag står upp men får aldrig chans att resa mig.

saker folk sökt på för att komma till min blogg och även saker som gör mig glad.

september 17, 2011

papperssvalor, ord, when your heart breaks, annika norlin

”Jag tror jag älskar dem där jag kommer från. Och det är ju ni. ”

september 17, 2011

20110917-130105.jpg
Igår såg vi han den där mannen igen. Han som alltid får mig att glömma allt annat för ett tag. visserligen spelade han alla de där låtarna jag inte riktigt kan så bra men vi fick även dansdansdansa till kom igen lena och ramlar. och vi kramades och höll händer till Det är så jag säger det och jag fick ändå den där känslan jag får när Håkan avslutar sommaren på Liseberg. Nu är det okej om det blir höst.