Och jag, jag nynnar mycket. Men jag sjunger knappt längre.

jag är nog ändå lite för ambivalent. allt för ofta vill jag ju skriva hur fint det är. och kanske. lika ofta. om hur jag undrar vart livet tar vägen. eller ska ta vägen. jag har inte brutit ihop på riktigt på alldeles för länge och jag tror jag staplar känslor. förut hade jag de där kvällarna. när man kunde ligga med hakan mot den där röda mattan och sortera känslor. jag visste vart jag var då. vem jag var. kunde bryta ihop falla ihop på golvet men bli lite kramad och det behövdes. ställde mig upp lite mer hel. nu är det svårare. nu staplar jag känslor och kategoriserar mig själv utifrån andra istället för innefrån mig. jag står upp men får aldrig chans att resa mig.

Annonser

2 svar to “Och jag, jag nynnar mycket. Men jag sjunger knappt längre.”

  1. Marie Says:

    ”jag står upp men får aldrig chans att resa mig.” Dina ord vännen. De fastnar där mitt i hjärtat där de ska fastna.

  2. emma Says:

    när det känns sådär mitt i prick i mig.
    just nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: