jag.

alldeles för ofta får jag för mig att folk inte tycker om mig. inte för att de gör något eller visar något, men för att det är en såndär känsla som alltför ofta är närvarande. då börjar jag överanalysera allting jag säger och vad de säger och tänka att. ja. jag kanska ska låta bli att höra av mig. kanske. att de tycker att jag är jobbig. kanske är jag påträngande. kanske bryr jag mig för mycket. då brukar jag stänga in mig i mig själv ett tag. vara tyst. vara en person jag inte alls är.
men ibland. ibland får jag en extra lång kram eller ett sådär ärligt glatt hej. någonting som gör att jag inser. att kanske finns det folk som vill umgås med mig. tycker om mig. för precis den jag är. då blir jag lite extra glad.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: