stjärnhimmel och kanske lite saknad.

på alla helgons dag är kyrkogårdar som en stjärnhimmel. jag tar min systers hand och får veta att min morfar brukade lägga potatisar i mammas skor när hon var liten. att han en gång satte sig på en hel plåt med bullar för att han inte såg sig för. att han ibland smygåt av ischokladen när han trodde ingen såg. det är synd att jag bara fick spendera ett år med honom.

kanske blir jag känslig av doften av kyrka eller de tjugotal personer som samlades vid graven bredvid och sjöng tillsammans, men det högg lite i hjärtat när jag hörde en liten pojke säga ”farfar!”. jag saknar att få kalla någon farfar. saknar att få kalla någon farmor. saknar att få kalla någon mormor.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: