.

Jag älskar att min faster berättar så mycket när vi är hos henne. Resten av min familj pratar inte så. Varje frukost tar hon upp en ny historia för mig och min syster att lyssna på. Hon pratar om vår släkt, om när hon blev kär, om farmors cancer, om att flytta till ett land som inte är ens eget, om vilka ord farfar ofta använde, om hur länge pappa haft mustasch och om hur hennes barndom var. Idag sitter vi i det där välkända köket i Italien och läser farmors gamla dagbok, den från 1953. Hon är 19 år och skriver om att gå ut och dansa och att vara nyförälskad i min farfar. Vi sitter på varsin stol med varsin kaffekopp och lyssnar när min syster läser högt. Just i det läget är vi så nära, vi tre och farmor. Jag vill aldrig att dagboken tar slut.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: