det finns så många personer i ens liv som egentligen bara hör hemma på en plats. de där vännerna man hade bara i skolan. folk man träffar bara under några dagar när man är volontär på en festival. hela förra sommaren jobbade jag med tre väldigt fina tjejer, som jag direkt kände att det här är bra folk, fina människor. man pratar om att ses men ingen drar riktigt igång det. och ibland när man träffar folk sådär utanför den platsen de tillhör blir allting bara så fel och konstigt och man vet inte hur man ska bete sig. igår träffades vi för första gången utanför jobbsammanhang. och det blev inte alls sådär. det var hur mysigt som helst och det första jag möttes av hemma hos kollegan var en gayflagga, feminismmärken och fina 60talsmöbler och den där känslan av att det är folk man kan komma bra överens med bara växte. vi lagade mat, pratade gamla jobbminnen och diskuterade allt som dök upp i våra huvuden.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: