Archive for the ‘Minnen’ Category

sex år senare än när vi träffades första gången

oktober 23, 2012

det är så konstigt när tiden går. hur folk kanske inte alls förändras men hur man försvinner isär ändå. den här helgen har jag spenderat med vänner som visste vart jag gick minsta steg när jag gick i högstadiet. ni hade dem allihopa, de där vännerna som var så nära inpå nej innanför huden så att man var helt säker på att man skulle spricka upp och bli söndertrasad om man förlorade dem. mina vänner visste allt. allt. hur många timmar jag sov per natt och vad jag kände exakt i varje sekund. och nu satt vi i samma lilla etta i helgen och jag kunde inte riktigt få ihop pusslet. jag förstod ju att det här är mina vänner och vi känner varandra men min hjärna kunde inte få ihop allting jag vet om dem i samma person. var fullt medveten om att de nummer jag alltid kunde ringa i natten tillhör de här personerna men ändå inte alls. de var likadana och fantastiska men inte alls här ändå. på något sätt.

Annonser

stjärnhimmel och kanske lite saknad.

november 6, 2011

på alla helgons dag är kyrkogårdar som en stjärnhimmel. jag tar min systers hand och får veta att min morfar brukade lägga potatisar i mammas skor när hon var liten. att han en gång satte sig på en hel plåt med bullar för att han inte såg sig för. att han ibland smygåt av ischokladen när han trodde ingen såg. det är synd att jag bara fick spendera ett år med honom.

kanske blir jag känslig av doften av kyrka eller de tjugotal personer som samlades vid graven bredvid och sjöng tillsammans, men det högg lite i hjärtat när jag hörde en liten pojke säga ”farfar!”. jag saknar att få kalla någon farfar. saknar att få kalla någon farmor. saknar att få kalla någon mormor.

Pappa.

oktober 11, 2011

jag känner mig ganska trygg när jag sparkar i löv i mörkret och du går bredvid.

a

augusti 10, 2011

jag minns den där kvällen när vi låg i din säng sådär tätt ihop och lyssnade på regnet och musiken från ipoden vi hade varsin hörlur från. minns hur heartbeats spelades och du kramade mig lite extra.

Skottland

juni 19, 2011

skottland. det fanns många slott och kyrkor. vi bodde faktiskt i en gammal kyrka. hade kyrkfönster ovanför stålvåningsängen.

 

vi vandrade. mycket. gata upp och gata ned med prat och bara tanken av att inte vara i Sverige. inte vara hemma. ibland – ofta när det kom störtskurar med regn – gömde vi oss på starbucks långa stunder. drack kaffe och löste sudokus tillsammans.

ibland fanns det musik på gatorna. det fanns även musik på klubbarna på barerna på hostelrummet. vi drack mycket vin och öl och billiga drinkar och dansade ibland tills benen inte ville längre. hamnade av misstag på en gayklubb men hade väldigt roligt tills stängning.

ibland när vi var trötta, och vädret tillät, så hängde vi i parker. nivet. pratar om det mest och ser osvensk himmel ovanför sig. andas lite extra.

överallt fanns bänkar med "in memory off" och jag tänkte att gud vad fint tänk om man kunde få en sån bänk.

ofta var vi ganska trötta men nivet. sådär resetrött som ändå känns okej. allt som allt var Edinburgh en härlig stad och det gör mitt hjärta min hjärna min kropp fint att komma iväg några dagar bara sådär. bara fly lite grann och sätta livet i sverige på paus.

Protège-Moí

juni 3, 2011

2008

2009

2009

2010

2011

2011

När vi var små letade vi alltid fembladiga syrénblommor. Vi kunde sitta i timmar och studera syrénbuskar. för om man hittade en med fem blad, då fick man önska sig något. om man vågade äta upp blomman det vill säga. ni borde alla få veta att syrénblommor inte smakar bra. En kväll 2008, en alldeles speciellt jobbig kväll var jag på väg hem. jag hade gått och gått för att bara komma bort lite. på vägen hem slängde jag en blick på syrénbusken längre ned på gatan, och blomman på översta bilden var det första jag såg. Även om jag inte längre tror på syrénbladsönskningar så vill jag tro att det finns något bättre. något större. för den där blomman gav mig hopp i natten. varje år sen dess har jag letat upp en fembladig blomma och resultaten har ni ovan. kanske klyschigt, kanske löjligt. men det betydde mycket för mig då.

26 maj

maj 26, 2011

vet ni vad? för alldeles precis ett år sen tog jag studenten. då sprang jag ut i min vita mössa med gula champagneprickar. då dansade vi i solen och älskade livet. när all lycka samlas på en enda dag och allting bara går som man vill. då vi badade och pussades och kramades i fontänen och ”vi är försiktiga så att vi inte blir helt blöta” blev snabbt ”äh, vi kan kramas i vattnet, vi är ändå dyblöta”. då jag kände mig lite extra älskad av alla ord och all tyngd kring halsen. Ett år sen. jag tror att vi är helt andra människor nu, på ett sätt. men jag kommer alltid minnas gymnasiet med ett varmt hjärta. min fina klass: vi gjorde de tre åren till det allra bästa.

små saker att le åt

maj 22, 2011

på mitt rum har jag en anslagstavla där fina saker hamnar ibland. som annonsen för en kent-signering. en dagens ros vi läste efter en fin dag. där hänger också mitt absoluta favoritkort på farmor och farfar. de lever,  håller varsin bukett rosor och ler. nedanför hänger ett brev du skrev. det finns en gul postit med orden ”du är finare än nysnö på en korprygg” jag fick istycken i min klänning alldeles innan en nyår tog slut. ett visitkort från ett kafé jag jobbade på. ni många av er som betyder något har fastnat på kort och påminner mig om allt fint. en seriestripp jag skrattade till en morgon. en skämtteckning  vi ritade en gång under en extra tråkig spanskalektion.

och det slog mig igen.

maj 9, 2011

jag är lite nostalgisk idag. för precis ett år sen skålade jag och drack vitt vin och dansade till 90talsmusik tillsammans med mina fina klasskamrater. det kommer nog bli nostalgiskt ett tag nu. kanske. förra maj var en av de allra finaste månaderna i mitt liv, även om det innebar att lämna skolan jag tyckte så mycket om. men just den nionde maj hade vi lite tid kvar. vi ignorerade det där med allt man borde fixa och drack bara vin hela kvällen. vi dansade i en stor ring, hittade varandra och kramades om och om igen. pussades i mörkret och folk sa saker de inte gjort innan för det varjuintesålångtkvar. klockan blev natt och stället stängde. vi dröjde oss kvar i balklänningar och kostymer mitt i stan för vi ville ju inte åka hem. ville ju inte att det skulle ta slut.

#jagsom15

april 3, 2011

på twitter kretsar diskussionen kring ”när jag var 15…”.
så. när jag var 15 var jag osäker på mig själv och bytte klädstil dagligen för att jag inte visste vad som var inne eller vem jag ville likna. för att vara sig själv var ju inte riktigt helt okej. jag gick omvägar i korridorer för att gå förbi det elaka  killgänget var inget man ville göra ensam. jag vräkte ut känslor jag inte visste att jag hade i poesi  och la hela min värld i internets vänner. då trodde jag att livet alltid skulle vara precis så och att jag var mogen och vuxen. jag visste ju vad jag ville. och självklart skulle vi som lovade förevigt hålla ihop. vi skulle flytta ihop och skriva poesi föralltid. när jag var 15 hade jag ännu större prestationskrav än nu. jag lyssnade på kent och tänkte att det är i musiken livet finns.

nostalgiblick #2

mars 27, 2011

att höra de där låtarna med din röst igen påminner så mycket om ett visst ställe i frankrike. på en kulle och omringat med ängar, grusvägar och gamla kyrkor. det tar mig tillbaka till fioler och akustiska gitarrer och hur vi sjöng med alla vi inte kände. hur det förenade oss att gå och nynna på samma gamla rocklåtar. då när det inte spelade någon roll att marken var upptrampad av flera tusen fötter. då när vi log.

nostalgiblick

mars 6, 2011

i maj 2007 åkte jag för första gången till den där lilla byn som skulle få så stor plats i mitt hjärta. jag tyckte det var det finaste jag någonsin gjort när vi gick på franska gator, smet ut i natten och såg stjärnfall, lärde känna folk från hela världen, sjöng på latin och låg på golv och aldrig ville resa oss. jag tänkte att det är ju såhär man ska leva. med folk man aldrig vill lämna, med en tro starkare än någonsin. väl hemma längtade jag tillbaka varje dag i flera månader.

..is such a heavenly way to die

februari 4, 2011

jag vill så gärna befinna mig i London en sommardag någon gång. så att man kan utnyttja parkerna och smågatorna och bara vandra runt. det känns som att det kommer hända. det känns som att jag kommer komma tillbaka. gärna snart.

..to die by your side..

februari 3, 2011

jag saknar underground lite. inte det faktum att man inte såg något när man åkte eller att den ofta var överfull, men bara grejen. att sitta på tuben och tänka att ”jag är i London” och le lite för sig själv. där var det till och med sol ibland. vi hoppade upp i ett fönster och njöt av att blunda och känna värmen. kikade in i Hyde park och jag fantiserade lite om sommar och picknick med vin på rutiga filtar.

..crashes in to us..

februari 2, 2011

vi bodde på gångavstånd från de färgglada husen i Notting Hill, så vi vandrade en dag och kikade på marknaden. Dom sålde så oerhört mycket fint som jag ville ta med mig hem. Gamla kameror, smycken, antika symaskiner, böcker, väskor och allt man kan tänka sig. Det var sådär jättemysigt och vackert. vi planerade att flytta in i varsitt färgglatt hus. det vore fint. Vi besökte också Camden. Det var mest galet men ändå väldigt kul och man borde haft en större väska och mer pengar.