full-måne

du pratar om månen
säger att den lyser klart ikväll
du säger något annat
för att skoja bort
vågar inte vara nära
förrän efter öl.

Jag flyr igen

jag tror att kanske. något.
kommer ikapp mig snart.
för huvudvärken gör sig påmind. igen.
sådär som den gör. när
man låter tankarna studsa
mot hjärnbarken. eller balken.
jag lyssnade ju aldrig. på
föreläsningen.
jag tänkte ju. på annat.

förmodligen. på det där.
som jag samlar på mig.
bygger på axlar. och bär runt.
i tågpåsar.
så det inte syns.

andningsuppehåll

du vet det inte
men jag brukar lyssna
till dina andetag
när du ligger bredvid.
är alltid vaken
lite längre.
försäkrar mig om att du sover.
det är enda sättet
jag kan skydda dig.
för ett tag.

nu sover du sällan
bredvid.
vet egentligen inte
om du sover alls.
du är för långt bort
för att dina andetag
ska höras hit

och jag är nog rädd.

bara.. ett tag. snälla.

Jag faller för folk ibland
fokuserar på ett leende
hans hår
eller hennes linjer i händerna
fokuserar för att glömma
det där runtomkring
allt annat som världen påminner mig om
lite för ofta.
går det sådär.
för mycket verklighet och okontroll
så jag faller för folk ibland
håller en hand.
och låtsas.

och du hann inte ens förstå att det skulle vara vi

innan du försvann.

du är i mina ord

jag kan ju inte ens skriva ord.
hur skulle jag. då säga det. Att
det är så evident och lätt m.ed dig.
att jag. gärna tar din hand. När
du är rädd för mörkret. kring oss.
att jag. inte a.lls har något emot.
om du skulle råka komma så nära. l.ite
så min hand. passade i. ditt n.ackhår. och.
kanske. att ditt huvud kunde vila.
mot min hals. hur skulle jag.
förklara att jag ibland. kikar på dig.
för att ditt leende tröstar mig.
alltid.

allt vi inte säger

med orden på ögonlocken
intatuerade av att aldrig
få bli sagda. aldrig riktigt få.
finnas. mellan oss.
en ständig påminnelse
av vad tystnaden gör.
de dundrar. ni vet när
man tycker händerna för ögonen för länge
gömmersig
och sen släpper?
de blixtrar. och jag.
jag vill mest kaskadspy.
slå dig i ansiktet.
med allt jag inte säger.
få dig att inse. min själ sover aldrig.
inte så länge. orden virvlar oroligt.
din då?
får du något lugn. med tatuerade ögonlock.

som fick dig att le

du sa att det var mörkret. trevandet.
att aldrig riktigt. veta.
som höll dig nere. knöt dig till jorden.
till den leriga fuktiga jorden.
det var någonting med vintern. kylan
.som virade sig. kring dina revben.
drog ihop. existensminimum.
för livsenergi.

du sa att. det var något.
du tänkte på då.
bara. förnimmelsen
av mina hjärtslag. i dig.

(jag och Frida skrev för massor av år sen dikter på samma ord/meningar. idag gjorde vi det igen. på ordet ”energi”. )

hjärtavtryck

som små ord på kaffefilter
i en natt med hårda pulsslag
följer linjer till fingertopparna
tills andningskomplex
stannar
klockan.
i natten utan sömn
delar vi våra hjärtan
de vibrerar sönder
under trycket
av lättnad.

Sönderfall

det är natt och jag tänkte ge er en drygt två år gammal dikt eftersom att jag inte kan beskriva det med andra ord än det här:

”I fosterställning
med känslor
under naglarna
och den eviga känslan av att gå sönder. ”

avvägar

vi hade nattliga. vinsamtal.
sådär. när man river ut hjärtat.
pressar mot någon annans. i en sekund. delade.
allt vi önskade betydde. något. slog ihjäl timmar. Med
knytnävshänder. egentligen.
för grova för att hålla vinglas. tog sista vagnen hem.
precis lagom. betraktade alla. genom morgondis.
indolens. och fyllda av dementi. saker i mörker.
försvinner med natten. vi. gick förlorade i ljuset.

 

nattpoesi

minns ni den lilla taube-boken? samtidigt med den fick två andra poesiböcker följa med mig hem. och lika många fick ta en tur hem till min vän. då och då i nätterna skickas det små mms med kort på ord vi gillar speciellt mycket. det är fasligt fint.

något annat som  är fasligt fint är en av de andra böckerna som fick följa med mig hem, en av Åsa Eriksdotter. hon skriver med sådär långa meningar så att man inte riktigt hinner andas eller vill andas utan bara ta in allting. kanske mest för att jag  vill spara det här någonstans tänker jag ge er lite av hennes ord. (Nu blev det rätt många ord, men de är verkligen värda att läsa igenom.)

”en annan morron går jag inte längre till skolan kanske orkar jag inte kanske har jag växt ur den och dom skulle skratta åt mej blöder gör det iallafall lär jag mej när man sliter ut halsen med sjung eller kräkningar och ibland måste man sova hela dagar för att kunna vakna

kanske är jag sjuk på riktigt för orden fastnar i gommen och lägger seg som stenar i halsen ingen hämtar skolväskor om mornarna eller sätter klockorna på ringning men  jag tror inte jag ska dö det tror jag inte för jag kan fortfarande svälja coca-colan när man rört om ett tag

men det finns så många mornar som inte betyder nåt som lika gärna kan  vara nätter eller förmiddagar utan att märkas och jag går inte till skolan för dom pratar om sånt jag redan hört och vad jag än skriver stryker dom över orden med rött

men mina ord är inte röda dom är jävligt rosa eller kolsvarta eller blårutiga med orangea prickar och målar man dom röda förstör man dom

och det gör dom mer och mer

du glömmer  punkterna säger dom du glömmer sätta punkt men jag sätter inte punkt säger jag för ingenting slutar ändå utan fortsätter bara och fortsätter och tar det slut så sätter jag såklart punkt på studs men absolut inte annars för det fortsätter bara ju ändå och fortsätter

först när alla ord är röda

en annan morron går jag inte längre till skolan en annan morron går jag inte längre upp en annan morron vaknar jag inte ens och dom sätter rött där också

tror att det gör någon skillnad”

”jag tror på oss”

en post-it lapp
smått söndertrasad
av alla turer i papperskorgen
ihoppressad av ångesthänder
återfunnen.
jag kan inte riktigt
göra mig av med dig
du som bodde innanför
mina revben.
jag har minimerat dig
till en liten jävla post-it
en blå
den där du lämnade
första gången vi sa hejdå
med dina händer på mina höfter.
fyra ord.
ändå
tar du mer plats
än du någonsin
gjorde när du var närvarande.

och skulle det så vara

se vad jag hittade på biblioteket idag. en pytteliten Taubebok. egentligen skulle jag bara lämna tillbaka lite kurslitteratur, men den här fick följa med mig hem för tre veckor.

”och skulle det så vara
att allt är slut emellan oss
hur vill du då förklara
att Karlavagnen
alltjämt
har
sju
stjärnor”

förnimmelse

det är så kufiskt att varje ord av dig
får mig att falla
lite åt rätt håll
– och jag är inte ens kär